Man utvecklas tydligen annorlunda om man växer medan man befinner sig i gravitationsfri miljö? Ifall det stämmer då, såklart, för jag är ingen expert på rymdanatomi. Så det man bör tänka på är väl helt enkelt att inte ta saker för givet utan att faktiskt kolla upp riskerna innan man ger sig in i något.

Egentligen skulle man väl kunna sammanfatta det som så att för att klara sig i rymden känns det som om man helt enkelt ska bete sig som folk och använda sunt förnuft, men att man även ska vara väldigt medveten om vad isolerad man kommer att vara från resten av världen. Fast om det är någon viktig hint jag missat medan jag kollat på rymdfilmer så kommer jag inte att upptäcka den i så fall förrän jag väl är ute i rymden och det krisar. Och då är det så dags att bli efterklok.
Hur långt borta är rymdstäder?
Jag gillar att planera inför min stad på månen som om det är något som skulle kunna hända redan i morgon och jag kan riktigt se tidningsrubrikerna framför mig: ”Gubben i månen får sällskap av svenska”, ”Maria Österström uppfyller sin dröm” och ”Varje natt är månklar för Maria”. Dock är jag egentligen medveten om innerst inne att tekniken inte riktigt tagit sig så långt än, även om vi har varit väldigt nära i många år nu. Antagligen är det pengarna som är den största flaskhalsen i utvecklingen, men det ska nog gå det också så småningom.

Vi har redan förutsättningarna för att kunna bygga ihop en komplett bas på månen där människor kan leva och arbeta:
– Solpaneler för att alstra energi
– Isolerande metaller för att hålla inne värma, ute kyla och vice versa
– Reningsverk för att omvandla dassmaterial till drickmaterial
– Grödor som överlever i karga miljöer
– Ordentliga rymddräkter
– Luftkonditioneringssystem som kan bevara fukt och omvandla koldioxid till syre
– Robotar som kan utföra grovjobb

Ett problem som är väldigt svårt att kringgå är att de arbeten med att bygga och hamra och ha sig som inte robotar klarar av att hantera skulle behöva utföras av människor, och det verkar rätt svårt att hantera detaljarbete i viktlöshet medan man har handskar på sig. Jag har försökt simulera känslan genom att försöka byta däck på bilen först och sedan cykeln med 4 par vantar på mig, och det var svårt både att böja fingrarna och att avgöra hur mycket kraft som behövdes för att göra saker. Kan säga som så att det gick inte jättebra med cykeldäcket.

Rymdstäder existerar praktiskt taget redan om man räknar med de rymdstationer som finns utlagda runtom jorden, så det borde gå att använda samma princip och tillvägagångssätt som för dem när man bygger min månstad. Exakt hur allt ska gå till med själva ihopbyggandet har jag inte kommit fram till än, det är fortfarande på ett väldigt tidigt papper-och-penna-stadium, men det går att klura ut vid något senare tillfälle. Luna känns inte så långt bort när allt kommer omkring, för eftersom den första månlandningen ägde rum redan under 1969 med teknik som känns antik idag lär vi nog kunna hitta på något.
Vägar som leder ut i rymden
Tekniskt sett leder allt som går uppåt ut i rymden, för så länge som man kan ta sig ut ur atmosfären kan man resa iväg utan pass eller tillstånd såvitt jag vet (dock är inte alla nationer helförtjusta i oidentifierade flygande farkoster i sitt luftrum). Det svåra är dock att ta sig så långt, för dels är det dyrt och dels är det väldigt svårt att bygga sitt eget rymdskepp. Jag vill nog helst komma fram till månen i ett stycke, så jag bör inte försöka ge mig på att bygga farkosten på egen hand. Dessutom kommer jag att behöva hjälp eftersom jag vill bygga upp en stad, så jag kommer att behöva någon som är villig att sponsra projektet (så jag kanske inte ska vara alltför bestämd med att det ska stå ”Österström” på vår flagga, det kanske kommer att upplevas som lite maktgalet).

Min första tanke var att spara ihop pengar för att hoppa på en resa för kändisar och liknande som vill ut och uppleva rymden, eftersom jag sett en del artiklar om att det kommer bli en ny slags semesterresa i framtiden. Eller kanske projektet som Elon Musk ryktesvis håller på med där rika ”icke-kändisar” kommer att få bege sig på en tur runtom månen (men de skulle i och för sig inte få landa verkade det som). Fast det känns inte som en jättebra lösning, det skulle vara litegrann som att ta med sig en husvagn full av grejer på en semester där alla andra bokat hotellrum. Plus att jag skulle få mindre pengar över till viktig utrustning om själva biljetten för att få åka med kostade multum…

Jag har dock kommit på ett annat alternativ som låter mycket mer genomförbart, och det är att skriva upp mig för NASA:s träningsprogram där de utbildar astronauter. Det är antagligen en ansökningslista på flera kilometer vi snackar om där, men om jag gör ett riktigt bra jobb med att pitcha min idé kanske det leder till en lite bättre placering i kön åtminstone. Och det jag hoppas allra mest på är givetvis att de ska vara intresserade av att sponsra projektet från början till slut, och bidra med den kompetens som behövs.

Nackdelen med att delta i NASA:s program är att man måste passa in i den kompetensmallen de lagt upp på sin hemsida för att ens vara en giltig sökande, och så måste man ha tillräckligt bra syn dessutom (perfekt syn på båda ögonen, men korrigering med glasögon är tydligen tillåten för att uppnå det). Den allra största nackdelen för oss svenskar är dock att man måste ha amerikanskt medborgarskap (dubbelt medborgarskap fungerar också, men det är ändå en lång process).