Om du letade efter bloggen tillhörande den där tjejen med en smått galen Månstadsdröm så har du hamnat helt rätt. Det är alltså jag som är Maria Österström och som drömmer om att åka ut i rymden, och då mer specifikt om att starta en stad på månen. De flesta antar att jag skämtar när jag säger att jag vill bo på månen, men jag är helt allvarlig. Jag har väl kanske inte världens största hopp om att det faktiskt kommer att bli en rymdresa för min del, men drömma går ju alltid. Och att det låter orimligt eller kanske till och med omöjligt hindrar mig inte från att planera min resa in i minsta detalj, för om det väl dyker upp ett tillfälle vill jag vara förberedd!
Varför rymden?
Det ena sättet att se på rymden på är ett kargt och oförlåtande område som inte lämpar sig för mänskligt liv, det andra sättet att se på den är ett outforskat och spännande område där det finns oändligt med resurser för den som vet hur de ska användas. Jag tillhör den senare kategorin av tänkare, och jag kanske inte vet just nu hur jag ska använda det jag hittar ute i rymden: Men det går att ta reda på, och kanske kan man dela med sig av sina fynd till folket på jorden också.

Jag skulle vilja påstå att jag hade någon djupare anledning till att vilja starta en koloni på Månen än bara för att det låter roligt, fast det har jag inte. Det låter som om det skulle kunna vara någon säkerhetsåtgärd för att slippa undan en eventuell apokalyps som skulle kunna ske på Jorden, men riktigt så djup var jag inte när jag kom på idén. Såhär i efterhand, efter att ha tänkt på saken i flera år, känner jag dock att det inte alls är en dum idé så det ingår i mitt insäljningstal nu. Jag har inte behövt sälja in idén om månstaden till särskilt många än så länge, men det kommer nog bli en del sånt i framtiden om allt går som planerat.
Varför månen?
Månen har alltid funnits där så länge man levt. När man legat och tittat ut genom fönstret på kvällen medan man försökt somna så har den varit där, och ibland har det nästan känts som om den gått att nå om man bara gått lite i dess generella riktning. Riktigt så nära är den självklart inte, men om man jämför med alla andra himlakroppar som omger oss så är det ingen tvekan om att månen är närmast. Att månen ligger såpass nära jorden innebär att vi har massvis med data som kan vara bra att ha, till exempel gällande vilka temperaturer som man kan förvänta sig under dag- och nattetid eller vad atmosfären består av.

Dessutom är månen väldigt vacker på något vis, för trots att den saknar sjöar och träd känns den så levande. Att den känns så levande kanske beror på alla kratrar (eller månhav som de kallas) som finns i ytan på den, för en krater kan ju inte bara uppstå från ingenting. Och trots alla år av forskning och trots att vi tagit reda på så mycket om vår granne så vet vi inte allting om den, och vissa saker är fortfarande rena mysterierna för oss. En bonus med att bo på månen skulle dessutom bli att man kan ligga och titta på jorden istället, och det måste ju kännas helt knäppt så det skulle vara värt det enbart för det.
Varför bloggen?
Att blogga om min inplanerade resa till månen är egentligen inte särskilt annorlunda mot att blogga om sina resor till andra ställen i världen, när man tänker på saken. Samtidigt känns det som att det inte är så överdrivet många som bloggar om just månresor, så jag tyckte att det kunde vara roligt att dela med mig av mina tankar kring det hela. Jag är dessutom övertygad om att jag är långt ifrån den enda som vill resa till månen och då kan det kanske vara roligt att läsa om hur jag förbereder mig, för att jämföra med hur sina egna förberedelser ser ut (om man har börjat förbereda sig än, annars kan man kanske hämta inspiration i alla fall).

Jag har ju dessutom inte enbart tänkt att resa till månen för att säga hej, jag har ju även tänkt att jag ska bygga upp en civilisation där och alla civilisationer borde dokumenteras av de som är där från början så att historian återberättas på rätt sätt. Ifall de pratar om Österströms Månstad om 100 år vill jag självklart att de ska ha alla fakta rätt (och om jag lyckas är det lätt värt en egen sektion i historieböckerna).